Chlott läser

En noir-historia om gangstrar och den undre världen i en stad, som handlar om mjukisdjur, kan det verkligen vara något? Ja faktiskt, tyckte jag nog. Men ett oerhört frustrerande slut. 

Jag visste knappt någonting om Haijby-affären innan jag läste den här boken, så det var både intressant och spännande. Kurt Haijby hade ett förhållande med Gustav V, och boken handlar om honom, och vad som gjordes för att tysta ner denna och andra relationer kungen hade.

"En roman med verklighetsbakgrund" kallar författarna detta, och det är klart att de då kan ta sig en del friheter och beskriva vad personerna tänkt etc, men jag tycker inte alls det stör utan snarare gör historien mer levande och intressant.

Extra pluspoäng på att författarna avhåller sig från att göra någon till tydligt offer eller tydlig skurk. 

 En biografi skriven av kvällstidningsjournalister, skriven om Zlatan Ibrahimovic som inte har mycket till över för kvällstidningsjournalister (eller några andra journalister emellanåt), kan det vara något? Jadå, det tycker jag nog. Särskilt första halvan, som handlar om Zlatans uppväxt med familj, vänner och fotbollsklubbar i Malmö. Andra halvan, med proffsklubbar och mediabråk, där det känns som det är mer hörsägen, blir jag inte lika tagen av. Det är mer människan Zlatan än fenomenet Zlatan jag är intresserad av och gillar tror jag. 

Men läsvärd! 

Nu när filmen snart har premiär tyckte jag att det var läge att läsa om den sjätte boken i serien om Harry Potter. Jag gillar hela serien, och denna är en av de bättre tycker jag. Ska bli spännande att se hur filmatiseringen blir, och vad de tvingats välja bort.  

Jag ska inte skriva för mycket här om denna bok för att inte föregripa en viss boklunch på fredag. Men den var bra. Som vanligt när John Ajvide Lindqvist skrivit. Och läskig. Som vanligt när John Ajvide Lindqvist skrivit. Och jag läste ut den på 1½ dygn.

Vilken liten söt sak!  En historia jag blev helt glad av trots att den handlar om andra världskriget, tyskockupationen av Guernsey, koncentrationsläger och andra pigga saker. För på något sätt blir det ändå inte huvuddelen av boken, utan det blir de människor den handlar om. Boken är skriven som brev och telegram mellan de olika personerna, vilket jag först trodde skulle bli tröttsamt, men det var tvärtom en snabbläst och trevlig bok.

David Sedaris är en av mina favoritförfattare, men tidigare har jag inte läst något av honom, bara hört ljudböcker där han själv varit uppläsare. Det är en lite annan sak att läsa, allvaret kommer fram mer när man inte hör hans egna humoristiska betoningar och konstpauser. 

Alla de böcker jag hört eller läst har varit anekdotiska självbiografier där har beskriver sitt liv och sin familj i olika skeden i livet och i olika situationer. Han skriver om hur det var att växa upp som en stilsnobb i Raleigh, North Carolina. I andra böcker har han skrivit om hur det var att komma ut som homosexuell inför hans föräldrar, hur det är att bo i Paris när man är en amerikan som knappt behärskar franska och andra vitt skilda händelser i hans liv. 

Om det inte var för att dråplig är ett ord som jag har mycket svårt för, så skulle jag nog ändå använda det för att beskriva de historier han skriver 

Den enda bok jag läst av Paul Auster innan är Dårskaper i Brooklyn, och den tyckte jag mycket om. 

Det var intressant att läsa en bok av Auster på engelska, den förra var översatt. På något sätt tyckte jag ändå att jag fick samma intryck av språket, vilket väl tyder på att det var en bra översättning.  

Moon Palace handlar om Marco Stanley Foog, som växer upp föräldralös, och som berättar olika historier som spänner över flera generationer och som visar sig höra ihop på ett eller annat sätt. Varje av dessa historier hade nog egentligen kunnat bli till en helt egen bok, men det blir ändå inte för mycket att slå ihop dem i en. Möjligen kunde jag varit utan återberättningen av handlingen i en bok som en av figurerna i boken skrev som ung, men annars hade jag stor behållning av hela boken.

Johan Teorin har skrivit ännu en spännande deckare med spöklik stämning  som utspelar sig på Öland. Den förra var en av förra årets favoriter för mig, och jag blev inte besviken denna gången heller. Även denna utspelar sig både nu och förr, främst på ett gammalt fyrvaktarboställe där det har skett dödsfall många gånger gemon åren. 

Jag tyckte nog att den här historien var läskigare än den förra (eller så har jag bara förträngt hur otäck den andra var…), med mer spooky detaljer. 

Johan Theorin är mycket bra på att beskriva personer, miljöer och stämningar utan att bli för övertydlig. Även personer som inte spelar så stor roll i händelseförloppet ges en tydlig personlighet, och det gillar jag.

Det är också skönt med deckare där upplösningen blir något av en överraskning.

Rekommenderas! 

Jag tror faktiskt inte jag har läst något av Paul Auster innan, så det var kanske på tiden. En söt historia om en nyligen frånskild och cancerbotad man, hans systerson, systersonens arbetsgivare, och vad som händer när de oväntat får ta hand systersonens systerdotter.

(Visst är det intressant hur många olika sätt man kan beskriva en bok på? Vad man väljer att fokusera på, om det är de yttre eller inre händelserna, om man främst beskriver handlingen eller språket osv. Sånt kan jag fundera mycket på.)

En välskriven bok som var snabbläst och småputtrig.  

Även om jag läser väldigt många brittiska deckare är det ibland befriande att läsa något som utspelar sig i en helt annan kultur, en helt annan värld. Boken utspelar sig i Afganistan och handlar om Mariam, som gifts bort , och Laila, som många år senare gifts bort som andra hustru till samma man, och hur dessa två kvinnor tvingas skapa någon form av relation även med varandra. Men mest tycker jag ändå att boken handlar om Afganistan, och landets utveckling under 30 år. 

De flesta jag känner som läst denna och Flyga Drake av samme författare brukar tycka att Tusen strålande solar är bättre. Jag tycker att de är svåra att jämföra. De handlar om så olika saker. Men även om jag tyckte att denna var en mycket mycket bra bok så blev jag nog ändå mer tagen av Flyga Drake.

Jag trodde inte att jag skulle gilla den här boken, men den var faktiskt svår att lägga ifrån sig. Den utspelar sig i Italien och följer några olika personer, en tonårig pojke, hans skinnskalle till pappa och deras fattiga liv, pappans två vänner, den ena en aning sär och den andra trånande efter sin före detta fru, socialarbetaren som besöker far och son en gång i månaden för att se att de sköter sig, och egentligen en handfull personer till. Boken är uppdelad i före, under och efter en händelserik och stormig natt, och den var spännande och välskriven. Trots alla tragiska människor, händelser och liv, blev boken ändå aldrig övertragisk.  

Jag har läst Denise Mina innan och gillade det mycket, och denna boken blev ingen besvikelse. En spännnande, välskriven deckare som dessutom inte har en polis i huvudrollen utan en vanlig människa som av olika anledningar hamnar mitt i en mordgåta. Bra!

En födelsedagspresent som blivit liggande och som jag äntligen kom loss och började läsa under helgledigheten. Det tog ett tag att komma in i den, kanske framför allt för att den är skriven på "riktig" engelska. Det märks att författaren har ett lustfyllt förhållande till språk, och när jag kom in i det var det en fröjd att läsa. 

Boken följer några personer i 40-talets London. Personerna är löst kopplade till varandra, och har alla olika historier att berätta eller i många fall låta bli att berätta. Bokens första och längsta del utspelar sig under 1949, sedan följer en bit som utspelar sig 1944 och sist en ganska kort del som med ett par historier från 1941.

Greppet med att följa historierna bakåt i tiden skulle kunna bli rörigt eller irriterande, men det är välgjort och därmed blir det spännande. Egentligen tror jag att man skulle kunna vilken som av de tre delarna som en enskild, egen historia, och det är skickligt gjort att få till.  

Bodil Malmsten är briljant. Varje gång jag läser något hon har skrivit blir jag liksom helt glad och varm över att en så skicklig författare finns och att jag har förmånen att få läsa. 

Detta är, som det står på Bodil Malmstens egen hemsida, "en loggbok, en journal, en dagslägesberättelse, en bildningsroman med början och slut". 

Små och stora iakttagelser, och framför allt ett språk som gör mig glad och svartsjuk på en gång. Den som ändå kunde skriva så.  

Jag såg Jenny Diski bli intervjuad på TV en gång för några månader sedan. Det var en ren slump, jag zappade mig in i en författarintervju och blev kvar för hon verkade så rolig. Hon vill helst att ingenting ska hända. Då mår hon som bäst. Och om hon slipper träffa någon.

Hur detta får henne att vilja resa först med båt över Atlanten och sedan med tåg runt USA det är svårt att förklara, men hon bestämmer sig ändå för det, och skriver i denna bok om sina upplevelser och kanske framför allt möten med andra resenärer.

Jag gillar verkligen hennes sätt att berätta, det är rätt roliga (och i vissa fall tragiska) typer hon träffar på, och under tiden får man också lite insikt i tågtrafiken i USA, och i viss mån lite bakgrund också. Läsvärt!

Det närmaste jag har kommit Bob Hansson innan är att vi åkte X2000 i samma kupé från Stockholm nu i höstas. Och det är ju inte särskilt nära. 

Men ÅH vad jag tyckte om den här boken. Handlar om en 58-årig nyhjärttransplanterad betongarbetare, som inte vill vara sjukpensionär och inte vill vara ensam, men har blivit bådadera. Han påminner en del om huvudpersonerna i alla mina uppsatser på den tiden jag skrev uppsatser, en ensam medelålders man med tydlig inre monolog, men det här är naturligtvis mycket bättre skrivet än något jag någonsin åstadkom. Tänkvärt och roligt. 

Det här var en riktigt bra bok tyckte jag. Den handlar om Julia, vars pojke försvunniy i dimmorna på Alvaret för tjugo år sedan, om hennes liv som aldrig riktigt fortsatte efter det men som får en nystart när hennes far, nu en gammal man på servicehem, ber henne komma tillbaka till Öland. Han och hans vänner har nya teorier om vad som kan ha hänt.

Den nutida historien varvas med historien om Nils Kant, en legend om en yngling som för länge sedan spred skräck omkring sig i byn på Öland, och vad som hände i hans liv senare.

Det är en spännande historia, och författaren är mycket bra på att få fram de olika personernas sinnesstämningar och deras sätt att resonera. Särskilt hur Nils Kant rationaliserar sitt beteende är intressant att läsa tycker jag.

Slutet är spännande, och dessutom inte helt förutsägbart.

Rekommenderas!

Ja jag gjorde ett ryck och lade in de böcker jag läst sedan bloggen uppdaterade senast. Jag vet dock inte om jag kommer att orka skriva om alla i efterhand. Huvudsyftet med bloggen är ju trots allt att dokumentera de minst 50 böcker jag ska läsa i år.

Men planen är att fortsätta skriva något litet om varje bok.