Chlott läser

Nu när filmen snart har premiär tyckte jag att det var läge att läsa om den sjätte boken i serien om Harry Potter. Jag gillar hela serien, och denna är en av de bättre tycker jag. Ska bli spännande att se hur filmatiseringen blir, och vad de tvingats välja bort.  

Bodil Malmsten är briljant. Varje gång jag läser något hon har skrivit blir jag liksom helt glad och varm över att en så skicklig författare finns och att jag har förmånen att få läsa. 

Detta är, som det står på Bodil Malmstens egen hemsida, "en loggbok, en journal, en dagslägesberättelse, en bildningsroman med början och slut". 

Små och stora iakttagelser, och framför allt ett språk som gör mig glad och svartsjuk på en gång. Den som ändå kunde skriva så.  

Jag satt tentavakt en hel dag, och läste ut "Pepparkakshuset" ungefär kvart över nio på morgonen. Mycket dåligt planerat, så på en kort paus passade jag på att smita inom ett antikvariat i närheten och köpte en pocket som såg bra ut. Efter att ha läst ungefär 50 sidor insåg jag att jag redan läst boken i fråga, men då hade jag i alla fall något att läsa under resten av dagen. Och jag kom inte ihåg upplösningen så det gick ju bra att läsa om.

Jag tror däremot att jag läste den på engelska förra gången, och att det kan ha varit därför det tog så lång tid för mig att upptäcka att det var en bok jag läst innan. Och så är ju Minotaur förlags böcker mycket snygga, men också mycket lika varandra på utsidan.

Nåja, boken var bra, en deckare med en journalist som huvudperson istället för en polis. Och deckare är ju mycket konsumtion för mig. Och detta var lättköpt och lättläst. Trevligt.  

Jag läste såklart den sjunde delen i Harry Potter-serien så fort den kom ut, på engelska. Den läste jag i det närmaste bulimiskt, började en lördag förmiddag och läste läste läste till strax efter lunch på söndagen. Jag var så oerhört rädd att jag skulle bli spoilrad någonstans med hur det skulle gå, så jag ville läsa den direkt själv.

Men, alla de andra delarna har jag läst på svenska, så nu tyckte jag att det var läge att läsa även denna på svenska, och kanske göra det i lite mer moderat tempo, så att jag han reflektera över vad det egentligen var jag läste.

Och den är ju mycket bra. Även andra gången var det spännande, det är välskrivet och genomtänkt. Den väcker många tankar om hur man själv skulle reagera i onda tider, och karaktärerna är nyanserade trots den tydliga uppdelningen på ont och gott.

Jag gillade att Rowling inte skyggade för att det dör folk på båda sidorna i en våldsam konflikt. Men det finns ett dödsfall som jag bara inte accepterar. Jag skriver inte vilket här, för trots att boken kom för så länge sedan vill jag inte spoilra någon.

Och många har ju haft problem med epilogen. Det har faktiskt inte jag.

Jag läste Doktor Glas på gymnasiet, men som vanligt med böcker jag läst en gång mindes jag väldigt lite av den. Eftersom jag tänkte att jag skulle läsa Gregorius snart tyckte jag det var bäst att fräscha upp minnet en aning.

Jag gillar historien, och den gick snabbt att läsa. Däremot tycker jag nog att den käre doktorn är lite väl gnällig för att jag ska bli riktigt engagerad i honom. Om man nu inte är nöjd med sitt liv som ensling så kan man ju tex ta del av lite mer socialt liv, eftersom det inte verkar saknas möjligheter till det, istället för att sitta på sin kammare och tycka att man är så stackars.