09-6 Gregorius av Bengt Ohlsson
Så blev jag då äntligen färdig att läsa Gregorius. Jag antar att premissen är känd för de flesta vid det här laget, Bengt Ohlsson tar en figur ur Hjalmar Söderbergs Doktor Glas och ger honom en egen röst och en bakgrundshistoria.
Det är en idé som är så bra att man önskar att man kommit på den själv, att genom att vända perspektivet också vända läsarens uppfattning om hela ursprungshistorien och personerna den handlar om. Det är skickligt gjort, att utan att rucka på detaljerna i originalberättelsen ändå så helt ändra på den.
Tyvärr tycker jag nog ändå att det blir lite trist emellanåt, kanske räcker inte den fiffiga idén för att jag ska tycka att boken är fascinerande hela vägen igenom. Men det är oerhört välskrivet, och jag skulle absolut rekommendera andra att läsa den.
Nu väntar jag bara på att någon i sin tur skriver en bok om Intendent Hansson.
