Chlott läser

Jag satt tentavakt en hel dag, och läste ut "Pepparkakshuset" ungefär kvart över nio på morgonen. Mycket dåligt planerat, så på en kort paus passade jag på att smita inom ett antikvariat i närheten och köpte en pocket som såg bra ut. Efter att ha läst ungefär 50 sidor insåg jag att jag redan läst boken i fråga, men då hade jag i alla fall något att läsa under resten av dagen. Och jag kom inte ihåg upplösningen så det gick ju bra att läsa om.

Jag tror däremot att jag läste den på engelska förra gången, och att det kan ha varit därför det tog så lång tid för mig att upptäcka att det var en bok jag läst innan. Och så är ju Minotaur förlags böcker mycket snygga, men också mycket lika varandra på utsidan.

Nåja, boken var bra, en deckare med en journalist som huvudperson istället för en polis. Och deckare är ju mycket konsumtion för mig. Och detta var lättköpt och lättläst. Trevligt.  

Detta är tydligen första delen i en trilogi, Hammarbyserien, som är färdigskriven och bara väntar på att ges ut. En svensk deckare som behandlar en seriemördare, vilket ju låter rätt ordinärt, men trots det lyckas författaren med att få historien att kännas fräsch. Eller kanske inte just själva storyn, trots en twist i slutet känns "gåtan" inte så nyskapande, men däremot skildringen av polisarbetet och själva poliserna känns lite uppfriskande. Ingen verklighetsfråvänd och mediakåt polischef, ingen som är direkt övermelankolisk, och lite olika poliser får komma till tals. 

Jag ser fram emot nästa del.