36 Gunnar av Bob Hansson
Det närmaste jag har kommit Bob Hansson innan är att vi åkte X2000 i samma kupé från Stockholm nu i höstas. Och det är ju inte särskilt nära.
Men ÅH vad jag tyckte om den här boken. Handlar om en 58-årig nyhjärttransplanterad betongarbetare, som inte vill vara sjukpensionär och inte vill vara ensam, men har blivit bådadera. Han påminner en del om huvudpersonerna i alla mina uppsatser på den tiden jag skrev uppsatser, en ensam medelålders man med tydlig inre monolog, men det här är naturligtvis mycket bättre skrivet än något jag någonsin åstadkom. Tänkvärt och roligt.
Är det din bok? Kan man få låna i så fall. Vi ses väl på söndag?
Comment by Västmanländskan — 13 November , 2008 @ 3:44 pm
Ja vi ses på söndag, och du får gärna låna boken! Förutsatt att jag lyckas komma ihåg att ta med den…
Comment by chlott — 13 November , 2008 @ 3:53 pm
Men huvudpersonen dör väl inte i skidspåret?
Comment by Lina — 13 November , 2008 @ 10:00 pm
Shit, att du kommer ihåg det!
Comment by chlott — 13 November , 2008 @ 11:52 pm