Chlott läser

Så har äntligen även jag fått tummarna loss och börjat på Millenium-trilogin av Stieg Larsson. Det märkliga med de här böckerna är att jag hittills inte träffat på någon som inte gillar dem. Man kan vara mer eller mindre entusiastisk, men ingen verkar tycka att det är dåligt.

Inte heller jag, visade det sig. Jag läste i stort sett hela under en dag när jag var hemma och var på väg och bli frisk från magsjuka. Och det var verkligen en bok jag ville sträckläsa, spännande, välskriven och med lite annorlunda persongalleri än vad man är van vid. Jag ser verkligen fram emot att läsa de andra två böckerna i serien.

Jag gillar verkligen Mark Billinghams deckare, "Sömntuta" är en av de mest spännande böcker jag läst. Slutet av den är som en spännande film, jag glömde nästan att andas. Hans andra böcker har inte varit lika andlöst spännande, men ändå bra.

Detta är den första av hans böcker som jag läst på engelska, och som vanligt förundrades jag över vilken annan stämning det genast ger i en bok. Varken bättre eller sämre egentligen, bara helt annorlunda.

I denna handlar det om ett brott som begåtts för längesedan, där den som erkände och sitter i fängelse för dådet plötsligt kanske kan vara oskyldig. Detta i kombination med organiserad brottslighet och olika "familjeorganisationer" som bråkar sinsemellan gör det till en rörig soppa för Thorne att ta sig igenom. Kanske var jag lite för trött när jag läste slutet för jag tror inte riktigt att jag förstod. Men bra var det.

Jag är 69% boknörd tydligen.

” target=”_blank”>bild

Hur mycket boknörd är du?

En helt okej svensk deckare. Intressant med en seriemördare som dödar folk på ett sätt så att de verkar ha dött fridfullt i sömnen, vilket gör att det tar ett bra tag innan någon börjar misstänka något. För min del tog det i och för sig lite för lång tid innan läkaren (som har börjat misstänka en bakomliggande virussjukdom) och polisen som är kompisar faktiskt börjar prata om detta och kan dra några slutsatser av det. Och förutom att jag undrar om alla polischefer måste vara idioter i alla deckare så var det en schysst läsupplevelse.

Jag gillade den här boken, trots att den avhandlade i stort sett ett helt liv (Agnes liv) så var det relativt saklig och kortfattad. Det visar att ibland behövs det inte stora målande beskrivningar för att man ska förstå en stor känsla. Agnes gifter sig och följer med sin man Knut över hela landet när han gör karriär inom Konsum. Agnes får emellanåt rejäla depressioner och de beskrivs lika sakligt och kortfattat som resten, men ändå fick jag en i det närmaste förlamande känsla av hur hon måste känna. Rekommenderas

Detta var minsann något både betydligt kortare och betydligt roligare än den förra boken jag läste! En blinkning åt Voltaires "Candide", en liten historia om en bibliotekarie som ser det positiva i allt och som kanske inte är drömarbetskamraten men inte heller mardrömsditon. Tog kanske 1,5 timme att läsa, och framkallade många leenden under tiden.